Kråkjakt - några tips
Väldigt många jägare tröttnar på kråkjakten då de helt enkelt inte lyckas, kråkorna finns helt enkelt inte då de ska jaga eller så finns de men jägaren lyckas inte få dem inom håll. Jag tycker det är trist för den här jakten är gruvligt underutnyttjad samt, då det fungerar, fruktansvärt rolig!
AV RIKARD LEWANDER
Förutom detta så finns, framför allt på våren, en viltvårdande effekt då man vet att kråkan är en svår predator på småviltets ägg och ungar. Många goda intentioner med viltförvaltning via biotopvård och utfodring har gått omintet på grund av kråkans predation på tex fälthösens reden. Kommer huvudsakligen att skriva om kråkjakten med uvbulvan då den ligger mej varmast om hjärtat. Helt klart är dock att man även kan skjuta bra med fågel för vanliga kråkbulvaner eller ännu hellre riktiga kråkor riggade som bulvaner och med fördel i kombination med någon form av åtel.
När jaga?
Det finns två eller tre tidpunkter på året då det finns goda förutsättningar för en bra kråkjakt. När dessa infinner sig beror i hög utsträcking på vart i landet man befinner sig men om man vet vad man ska titta efter så brukar det gå att pricka in rätt tillfälle. Vårjakten är givetvis beroende av just vår och här i Roslagen brukar man kunna sikta in sig på början av mars men våren 2008 inledde jag redan i början av februari med riktigt bra resultat. Detta då vädret var "vårlikt" med plusgrader och gott kråksträck. Man vet att det är dags då man ser höga kråkor som kommer dragande med jämna mellanrum tillsynes utan bestämt mål. Har man en intensiv sträcklokal så kan det vara rena pärlband med fågel som passerar och är man så lyckligt lottad att man kan skaffa sig tillgång till jaktmark i sådan miljö så är man garanterad ett antal riktigt trevliga mornar med uven! Viktigt med just vårjakten är att verkligen invänta sträcket. En morgon utan sträck på ett bra ställe ger kanske fem kråkor medan en god morgon med sträck kan generera upp emot 40 och kanske däröver beroende på hur pass bra mark du har för sträcket och jakten. Observera att detta är uppskattningar men det tydliggör i alla fall hur viktigt det kan vara att vänta in att fåglarna rör sig norrut. Nästa tidpunkt där det kan löna sig att jaga är då kråkungarna är gott och väl utflygna ur boet och mer självständiga, de lämnar föräldrafåglarna för att dra ut på egna äventyr och eget födosök. Detta infinner sig i regel i augusti inte sällan i samband med att jordbruket börjar skära höstsäden. Jagar man med uv så upplever jag att man helt enkelt tar dem på deras nyfikenhet, ungfågeln har inte ännu hunnit få det rovdjurshat som de äldre fåglarna har. Men en bra placerad uv med en död kråka i klorna drar tveklöst in dem och de erbjuder påfallande ofta väldigt lätta skottillfällen. Årets sista tillfälle för kråkjakt är i början av oktober. Samma fåglar som under våren flugit norrut för häckning återvänder söderut och då i större mängd då de har ökat i antal under häckningen. De flesta jägare är under den är tiden upptagna med klövviltsjakt och annat men om man ger kråkorna en chans samt har mark för det så brukar det lätt betala sig i upplevelser! Har man jakträtt på en bra sträcklokal så är det inga små mängder fåglar som passerar då vädret är gynnsamt för deras flytt.
Vart jaga?
Generellt sett finns två platser som är hetare än andra. I snitt skjuter jag nästan ett tiotal fler fåglar per morgon vid kusten i Roslagen. Gränsen mellan hav och land utgör en naturlig sträckväg för fåglarna då de är på flytt. Enklast är en miljö utan skärgård med en skarp kontrast mellan land och öppet hav. Fåglarna skyr ofta det öppna havet och brukar, lite beroende på vind, hålla precis innanför havet. Finns det någon eller några mil skärgård från fastlandet ut till havet så krävs kunskap om sträckvägar för att veta vart fåglarna flyger. Ser man tex att grannmarken är hetare än den egna marken så brukar det sällan vara några som helst problem att få tillstånd från jakträttsinnehavaren för att jaga kråka. Det andra stället som ofta kan erbjuda bra jakt är det blandade slättlandskapet där det finns ett aktivt jordbruk gärna med kreatur då det är en ständig källa till föda och det drar alltid fågel. Den här miljön kan vara bättre eller sämre, det beror lite på vart i landet man befinner sig, men det brukar ofta vara värt att försöka jaga där. En förklaring kan vara att man inte sällan lyckas hitta optimala platser för att rigga uven där då skogsholmar i slättlandskap precis som i kusten utsätts för vind. Träden växer mer på brädden än längden vilket gör att man lätt får upp uven väl synligt.
Redskapen då?
Viktigast är utan tvekan en bra uv. Facit är en uppstoppad berguv monterad för att se förbannad ut. Använt en uppstoppad uv nu i tre säsonger som kanske inte ser så där superarg ut men trots det så tycker jag den drar in kråkorna bättre än min gamla plastuv som jag lagt ned en hel del energi på att få bra. En plastuv "out of the box" så att säga direkt från affären fungerar helt enkelt inte alls, visst kan man få skjuta en kråka eller två för en dylik tingest men har man provat en tillfixad variant eller en äkta uv så inser man hur stor skillnaden är! Att få tag på en uppstoppad berguv är inte lätt. All kommersiell hantering av uvar är strikt reglerad i lag då uven är en skyddsvärd art och därmed är all hantering av döda uvar hårt byråkratiserad. För att sälja, köpa, annonsera för att sälja eller köpa eller inneha en berguv monterad krävs tillstånd från Jordbruksverket. Det finns undantag tror jag, det gäller berguvar monterade innan Cites-föreskrifterna införlivades i svensk lag samt hägnuppfödda berguvar. Det finns dock en hel del uvar runt om i landet som står och samlar dam på diverse vindar och i lador, uvar som inte sällan fötts upp i hägn tidigt 1900-tal i syfte att brukas för just kråkjakten. Då dessa uvar gått ur tiden så har de stoppats upp för att fortsätta användas för kråkjakten. Vidare så ansågs berguven på allvar konkurrera med människan om småviltet en god bit in på 1900-talet varför en hel del uvar sköts oavsett om det var lagligt eller ej. Dessa uvar finns ofta kvar och kan man finna någon sådan och få möjlighet att jaga med den så har man tur! Men även en plastuv kan helt klart jobbas om och fås att fungera väl. Till att börja med krävs att man klär in uven fullständigt för att få väck den plastiga ytan som uven har i original. Min uv klädde jag med med tigerrandig bilklädesel som sedan förstärktes med vingar från fasanhönor. Vidare köpte jag via konservator vettigare ögon som jag helt enkelt limmade på utanpå orginalögonen. Uvens ansikte är svårt att täcka bra med vingar så där kan man ta skinn från vad som helst egentligen som ser bra ut. Det kan vara skogshöns eller om man hittar något lämpligt vilt ihjälkört utmed vägen.
Något man ska lägga speciell omsorg på i ansiktet, är ögonbrynen. Tricket är att försöka få uven att helt enkelt se förbannad ut!
Om man tänker sig seriefiguren Kalle Anka och hur han ser ut då han är sur så har man något att utgå ifrån, det gäller att få ögonbrynen kraftiga och markerade gärna så de i viss mån skymmer ögonen. Kan man sedan med hjälp av en bågfil helt enkelt skära av skallen på uven och vinkla om huvudet så man får uven att snegla uppåt så tror jag man har igen det arbetet. Örontofsarna är karaktäristiska för berguven men huruvida de har någon speciell betydelse i just detta sammanhang vet jag ärligt talat inte. På den uv som jag jagat med som funkat bäst alla kategorier så saknades i princip örontofsar. Min egen har tofsar men de är inte speciellt framträdande.
Välja plats
Här gäller alltså att finna den där platsen som kråkorna passerar under vår eller höststräck. Om sen platsen ligger i anslutning till åkermark med aktivt jordbruk så är det definitivt att föredra. Sök efter dungar med breda granar som står öppet, det behöver inte vara just gran men jag föredrar gran av uppenbara skäl. Från en gran som jag varje år hissar uven i har jag åtminstonde en mils utsikt åt två håll vilket ger vid handen att när uven sitter där så syns den fruktansvärt väl för passerande fåglar. Anledningen till att jag helst väljer gran är att jag klättrar upp med uven. Gran är ett segt trädslag och grenarna håller väl även för en smärt och smidig man som jag på nästan 90 pannor. Har framför allt ett ställe som är riktigt bra ute i kusten men där är det en tall som jag går upp i. Ruskigt obehagligt, tallgrenarna smäller lätt av och även om jag klarat mej hitintills så har det varit nära att man trillat ned några gånger. När jag funnit min plats så klättrar jag upp med en såg eller kraftig kniv för att så att säga röja väg för uv och uvstång. Jag måste kunna sitta säkert med båda händerna fria strax under toppen och montera uven på stången och sen hissa den och då utan problem nå toppen. Detta innebär att man ofta måste klättra hela vägen upp eller åtminstonde så långt man kan för att röja väck grenar som annars tar i uven då jag sitter på min plats och hissar. När detta är gjort måste man få tag på uvstång. Återigen är det gran som gäller då det håller bäst. In i närmsta täta bestånd och leta upp någon gran som stått i dåligt ljus och skjutit iväg på längden rejält, hittar man en som självdött så är det bra då de inte väger något men är otroligt hållbara. När man funnit sin uvstång så kvistar man noga, ytterst noga. Därefter fäster man ett rep i toppen på uvstången och reser upp den mot det träd som man valt som uvträd. Klättra upp och då man kommer upp i höjd med toppen på uvstången så tar man repet och drar det över axeln samt fäster i byxhällan alt håller i handen helt enkelt. Klättra upp till den plats där du lätt når toppen med den hissade stången och dra sedan ett spännband ett varv runt stången. Därefter drar du ihop spännbandet runt granstammen alt runt en gren. Huvudsaken du får fast stången säkert för den ska kanske hänga där länge sen är det klart! På morgonen då du kommer så har du din uv antingen i en tygsäck över axeln fäst i byxhällan med ett snöre eller så har du helt enkelt ett snöre kring foten på uven och uven på ryggen givet att det är en plastuv i botten. Klättra upp till din plats och trä på uven, lösgör stången och hissa upp. Var noga med att du får till uven bra, inte kul att komma ned för att genast tvingas gå upp igen då uven lutar. Rikta uven med uvens framsida pekandes i den riktning från vilken kråkorna huvudsaklingen kommer. De ser då den döda kråkan i klorna och uvens front, fått för mej att det helt enkelt retar dem mest. När uven pekar åt rätt håll så fixerar du stången med hjälp av spännbandet som redan sitter runt den samma. Är stammen krokig så kan man behöva ytterligare ett spännband eller rep brukar då använda det snöre som jag använt för att klättra upp med uven. När det gäller höjden över toppen så finns lite olika strategier, vet ärligt talat inte vilken som är vettigast. Har jag funnit rätt träd så uven är avgjort högst i omgivningen eller nära på så brukar jag nöja mej med att uven går fri från toppen men inte så mycket mer. Men ibland så har jag hissat uven 4-5 meter faktiskt över toppen för att den ska synas maximalt och jag tycker nog det brukar fungera helt ok oftast. Sen kan man fundera lite på vinden. Är kråkorna på väg söderut och det blåser nordlig vind så brukar de sällan flyga speciellt högt i motvinden då det är jobbigare ju högre de kommer. Då kan man ha uven lågt, de ser den gott och väl ändå givet att toppen är väl vald. Motsatta förhållanden och mer eller mindre medvind för fåglarna gör att de gärna sticker i höjd. Då kan man hissa upp uven rejält över toppen så den verkligen syns bra. Huruvida detta har någon avgörande betydelse vet jag inte. Bara vid ett tillfälle vet jag att uven hamnade för högt, stod i slättlandskap i en kant på en hög grankulle. Kråkorna sträckte bra i hård motvind vilket gjorde att de kom in lågt redan från början. Den starka vinden gjorde att de inte gärna tog höjd och gick upp över uven där jag kunde skjuta på dem utan de snurrade helst bortanför uven från mej sett. Den dagen hade jag önskat att uven suttit i topp bara. Ok det var när, var samt plats, uv och uvstång.
Skyddet då?
Här är det lätt att förivra sig, man finner en tillsynes fin plats och så fixar man någon form av bygge som mer eller mindre kräver tillstånd från lämplig myndighet. Då jag jagar på nya platser så är det så lite byggnation som möjligt som gäller, jag har inte en aning om huruvida platsen är bra eller ej. Alltså camonät. Bäst är att helt enkelt fästa ena hörnet av camonätet runt 2-2,5 meter upp i en gran och sedan dra nätet framför granen och fästa hörnet på motsatt sida av granen. Är nätet minsta dåligt så dra direkt dubbelt lager med nät. I framkant där du ska stå och skjuta tar du och hugger till tre pinnar marginellt längre än vad du själv är. Pinnarna stöttar upp camonätet i framkant så nätet bildar en vägg. Ofta kan man hänga upp nätet i viss mån på grangrenar och få bra utrymme för sig själv och sin utrusning bakom nätet. Bra är även om du mitt fram i skyddet har totalt öppen himmel utan någon som helst gren ivägen men på din vänstra sida om du är högerskytt så får det gärna sticka ut en tät och fin grangren bakifrån som ligger på nätet i framkant. På så sätt kan du med en försiktig rörelse åt vänster komma helt i skydd för kråkorna om de är på för hög höjd då de flyger in. Du står fortfarande upprätt med bössan i handen men ingen pipa utanför skyddet och kan se fåglarna igenom grangrenen. När du ser att det är läge, kliv fram och skjut. Så här långt kommen så finns två saker som är lika oumbärliga som hörselskydd och bössa.. Handskar och ansiktsmask! Underlättar något helt otroligt om du kan stå och titta på fåglarna i lugn och ro innan du skjuter utan oro för att de ska se dej. När du efter några bra mornar insett att platsen är väl vald då först fixar du ett skydd av mer permanent karaktär. Hur man bygger detta finns så många olika lösningar på så det går jag inte in på men jag vill framhålla att det ska vara effektivt och bekvämt. Bra stor glugg med goda möjligheter att skjuta runt uven samtidigt som du har gott skydd vid sidan av gluggen. Vidare så är det aldrig fel med en planka att ställa kaffekoppen och en sopsäck för tomhylsor. Sen är det ett måste att kolla med en ev markägare innan större byggnationer. Ok då börjar vi närma oss målet med tillställningen! Men först lite strategi kring skyttet. När larmet gått och kråkorna ska jaga väck antagonisten så sker det i ett högst påtagligt mönster. De flyger i halvcirklar vid uven och enda gången de flyger riktigt rakt är då de är på väg rakt mot uven och passerar den. Detta ska man utnyttja, det ger alltid ett väldigt enkelt första skott när man väl bestämt sig för att skjuta. Efter att de passerat uven stiger de ofta något och tippar av med vinden för att åter göra ett nytt anfall rakt mot vinden in över uven. Alltså ska man försöka utnyttja detta och det görs lättast innan man bygger ett permanent skydd. Om inte annat så när man sitter i toppen och monterar uven så får man en klar indikation på hur det blåser och vart fåglarna kommer att flyga in. Utifrån det bygger man sitt skydd så man har vinden så mycket som möjligt rakt i nacken vilket då ger påfallande enkla första skott. När väl första skottet gått så kastar övriga fåglar och ofta så blir det åt ungefär samma håll beroende på hur vinden ligger och vart i varvet som de blir påskjutna. Har jag fler än en kråka runt uven som är rejält upprörda så väntar jag alltid in rätt tillfälle så att jag får goda möjligheter att skjuta kråka två och kanske med tur även tre ur samma anfall.
Vapen då?
Skjuter oftast med en halvautomat dels för att jag är otroligt sams med bössan men även för att det faktiskt händer lite nu och då att man skjuter tre fåglar ur samma anfall. Nackdelen med automaten är att man bara har en pipa, det finns tillfällen då bockens två pipor är att föredra. Även om man kan ha en känsla på morgonen innan de börjar flyga så kan man aldrig riktigt veta vilken höjd de flyger på för dagen. Vissa dagar så går det faktiskt utmärkt att skjuta kråka med 24 grams laddad blytrap, kråkan är på intet sätt hårdskjuten. Allt beror lite på vart man står och hur bra håll man har till uven samt då vädret för dagen. Skulle uppskatta att jag har i snitt runt 20 meter till uven på de platser jag jagar på. Ett ställe är extremt kort, kanske 12 meter till uven från skyddet och där skulle blytrap fungera alla dagar i veckan faktiskt om man bara sköt kråkor. På den platsen blir det ungefär lika mycket trut som kråkor och truten kräver grövre hagel. Har i två säsonger nu jagat med 28 grams laddad blytrap och jag tycker det har fungerat utmärkt. Man märker dock att haglen är lite för klena då hållen blir styvare, fåglarna trillar snällt men då labben kommer in med dem så måste man knacka dem i huvudet. I en dubbelpipig hagelbössa är valet inte svårt, 28 gram i första pipan och 32 gram us 6 i andra så är man väl rustad. Borrningen då? Experminterat lite nu våren som varit och konsekvent skjutit kvart borrning oavsett väder och vind. Tycker det har fungerat utmärkt men jag kan inte komma ifrån känslan att halv är lämpligare, man får in något mer hagel kanske i varje fågel vilket gör att hundarna får ett enklare arbete med död fågel då de kommer ut och ska apportera. Med halv tuben så är man även väl rustad om man får in trut över uven och hållen då blir lite längre. Men att gå trängre än så ser jag som meningslöst, första skottet i varje anfall är alltid ett enkelt motskott i gott håll och en trång tub där gör bara skyttet onödigt svårt. Ska du ut på kråkjakt och rustar dej med en halvautomat med halvborrning och us 6 så är du på intet sätt illa förberedd.
